straightfromthahood

inte för att jag ska lägga mig i den här vikthetsdebatten som funnits på några bloggar tidigare i vinter. men jag tänkte på en sak när jag läste en intervju med carina berg i city idag. jag gillar henne skarpt måste jag säga. men det hon sa fick mig att börja tänka på att typ alla kända människor säger att man får äta sötsaker och snabbmat och sånt och att man ska käka det man är sugen på. absolut. jag håller med er. man ska inte tänka på vad man stoppar i sig och hela den där grejen. så lågnt äre jag på er sida. jag tycker ju också själv att allt som är gott är nyttigt. men grejen är, jag + alla kändisar (nästan alla) är ju naturligt smala och tränar regelbundet och ha bra kroppsgener och hela den grejen. jag menar, jag skulle ju utan problem kunna lägga på mig 5 kilo utan att det märktes. då är det ju klart som korvspad att man kan byta ut en måltid mot chips. det jag vill komma till är att när man får man läsa om en tjock människa som ba: ah men jag äter fett massor av gånger. man ska äta det man mår bra av. ingen skulle ju lyssna. men det betyder ju bara att vi redan smala kan äta vad vi vill och ge den bilden till människor. och dom som inte har kroppar som vi kan inte bara byta ut en måltid mot chips. varför finns det inga vettiga normala människor som inte är kändisar eller redan är supersmala som berättar om deras sätt att äta i massmedia? vore inte det mycket bättre. så får vi lite mer sunda bilder av mat. för det är inte sund att säga att man kan äta hur mycket godsaker som helst för det är inte hållbart. och det är inte hållbart att bara äta enligt den värsta metoden. det mår man inte heller bra av. men idag fick jag känslan av att det är antingen eller.

men nog om det.
jag insåg idag också att det är tur att jag inte tänker högt.
jag tänker ganska många pinsamma ord som bara verkligen är pinsamma.
ikväll när jag kom hem från sthlm så kom bussen precis samtidigt som mig
då sa jag inombords till mig själv.
- ibland har man verkligen turiflex!
TURIFLEX!!!! vad är det för hemmasnickrad ord egentligen. det är bara inte okej.
men det är okej, man får vara som man är