straightfromthahood

citatet från rubriken kommer från mig själv under gårdagens möte med operation dagsverke styrgrupen. och antagligen handlar det nog mest om mig själv. igår insåg jag att min barndom (alltså, den efter 10 år) mest har handlat om möten och papper. och inte så att jag klagar. jag gillar möten och papper. men på nått sätt är det kanske lite sorgligt att mina fritidsintressen sedan 11års varit just möten. det kanske inte är så typiskt för en 12-åring direkt, att sitta i budgetdiskussioner och peta i stadgar och sånt. menmen, vi är ju alla olika och tur är väl det? för hur skulle världen se ut om ingen gick på några möten egentligen?


annars kan jag säga att jag ibland ser mig som en normal människa. helgen kommer bli ganska normal med poesi, svettig dans och alkohol. precis så jag vill ha det!


tjarå!