no time for us

jag läste precis det här och började gråta
http://www.barstol.nu/fran-forsta-stund-hade-han-en-stor-inverkan-pa-mig/
det är ett samtal mellan paola bruna och herman dill, de pratar om anders göthberg
det är egentligen konstigt hur man kan sakna en person som man inte känner
hur ledsen man kan vara över någons död som man knappt vet något om
men jag gråter och hatar självmordet


tjarå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0