if you can't úntz, you nothing for me baby
mycket har hänt under den senaste tiden och mycket mer kommer att hända. sen senast jag satt här vid en dator har mitt liv varit på topp och jag ha mått som en gud med upplevelse räckandes för ett år. det hela började såklart med arvikafestivalen som alltid är bäst. första kvällen var vild&galen och jag har aldrig dansat så mycket till så bra musik i hela mitt liv. jag fick höra kommentarerna: "ställ dig där uppe för det är du som får igång fezten", fan vad bra du är på att dansa", "kom och dansa med oss, du dansar så bra!" och det kändes bra när bruden kom och sa. "är du fortfarande kvar?" och när hon får svarat "ja" säger hon "har du varit här hela tiden?" och när hon fick svaret ja även den gången sken hennes ansikte upp. jag har aldrig mått så bra som då och mitt leende ville nästan spricka. resten av arvika kunde inte riktigt bli lika bra men det var aldrig dåligt. bara ibland. men så är det alltid. jag fick bli arg och jag var full och dansade till ellen alien som var den bästa spelningen någonsin. jag fick hela campet att säga untz, untz, untz och familjen, scissor sisters, tingsek, och massa massa mer gjorde min festival och sam såklart. bättre än bäst som alltid. mitt leende blir stort när jag tänker tillbaka på det och jag längtar redan till nästa år. även om leran var ett minus så väger allt det braiga upp och nu vill jag bara dansa...
men min resa slutade inte där utan jag fortsatte med tåget från arvika till rättvik. jag fick under den resan vara med om för första gången att tåget stannade för att ta en fikapaus. konduktören ropade ut att om en kvart ska vi stanna vid ett värdshus för att kunna köpa lite fika och kaffe och så. mysigt! i rättvik fick jag lära känna några av dom underbaraste och härligaste barnen på denna jord. även fast deras liv och bakrund inte kunde vara mera trasig visade dom upp leende efter leende och visade en sådan glädje jag aldrig sett förut hos ett barn. jag har aldrig känt mig så liten och hjälplös som då och ni kommer för alltid vara mina hjältar!
men nu är jag hemma och det är skönt. tvätta och sova ut lite innan måndag då jag och sam tar flyget till london för att senare åka till berlin. imorn kommer han hem och då ska vi ha six feet under kväll med ost, vin och mys.
tjarå!
men min resa slutade inte där utan jag fortsatte med tåget från arvika till rättvik. jag fick under den resan vara med om för första gången att tåget stannade för att ta en fikapaus. konduktören ropade ut att om en kvart ska vi stanna vid ett värdshus för att kunna köpa lite fika och kaffe och så. mysigt! i rättvik fick jag lära känna några av dom underbaraste och härligaste barnen på denna jord. även fast deras liv och bakrund inte kunde vara mera trasig visade dom upp leende efter leende och visade en sådan glädje jag aldrig sett förut hos ett barn. jag har aldrig känt mig så liten och hjälplös som då och ni kommer för alltid vara mina hjältar!
men nu är jag hemma och det är skönt. tvätta och sova ut lite innan måndag då jag och sam tar flyget till london för att senare åka till berlin. imorn kommer han hem och då ska vi ha six feet under kväll med ost, vin och mys.
tjarå!
Kommentarer
Trackback