saknaden..
det är precis sånna här tillfällen som det jag befinner mig i just nu som får mig att känna mig nostalgisk, ångestladdad, framtidsoptimistisk, glad, arg, ledsen och egentligen alla känslor som går att känna. jag lyssnar på musiken från amelie och vet inte riktigt vad jag saknar mest. dig, dig eller den gången. den gången och den platsen och den tiden som var så underbar. och ni2 som var dom bästa just då! det kommer jag aldrig att glömma. inte heller mina tårar. det är svårt att glömma när man inte vill.
mamma frågade nyss vad jag önskade mig i julklapp och jag inser att jag inte är liten längre. man är stor när man kan säga till mamma och pappa vad man önskar sig i julklapp och sedan veta om att man ska få det istället för att spänd öppna paketen på julafton och få fina och bra saker men som man inte önskade sig. nu är jag stor nog att veta själv vad jag önskar mig (och det är inte första året det är så här vilket bara är egentligen ännu mera deprimerande).
ibland tror jag att jag är en sån person som saknar för mycket. jag har vissa guldkorn i livet som jag alltid vill uppleva igen. men det funkar inte så. man kan inte leva i dåtid. men det är jag expert på. och just nu är ett tillfälle jag saknar. men egentligen vet jag inte vad jag saknar. men bara att jag saknar något som inte längre finns. men ändå vill jag inte ha det tillbaka men samtidigt gör det så ont att inse hur saker och ting har blivit. det är mycket som inte är som det en gång varit. jag tänker mycket på rättvik, basketen, gamla klassen, gamla vänner, gamla relationer, västeråsträffarna och ni! jag saknar basketen grymt mycket. vi hade ett underbart lag och jens är och kommer alltid att vara den bästa coachen någonsin. jag undrar om rättvik någonsin kommer bli detsamma. jag tvivlar och det gör ont. ni kommer aldrig bli detsamma men det gör inte lika ont. vissa människor finns kvar i mitt liv och er älskar jag! men vad hände med resten? vart tog relationerna slut? jag vet inte om jag ska sakna.
och aldrig trodde jag att jag kunde ha dom där iskalla känslorna som kryper längs ådrorna. men nu vet jag
jag är kär och det är min hemlighet!
tjarå!
mamma frågade nyss vad jag önskade mig i julklapp och jag inser att jag inte är liten längre. man är stor när man kan säga till mamma och pappa vad man önskar sig i julklapp och sedan veta om att man ska få det istället för att spänd öppna paketen på julafton och få fina och bra saker men som man inte önskade sig. nu är jag stor nog att veta själv vad jag önskar mig (och det är inte första året det är så här vilket bara är egentligen ännu mera deprimerande).
ibland tror jag att jag är en sån person som saknar för mycket. jag har vissa guldkorn i livet som jag alltid vill uppleva igen. men det funkar inte så. man kan inte leva i dåtid. men det är jag expert på. och just nu är ett tillfälle jag saknar. men egentligen vet jag inte vad jag saknar. men bara att jag saknar något som inte längre finns. men ändå vill jag inte ha det tillbaka men samtidigt gör det så ont att inse hur saker och ting har blivit. det är mycket som inte är som det en gång varit. jag tänker mycket på rättvik, basketen, gamla klassen, gamla vänner, gamla relationer, västeråsträffarna och ni! jag saknar basketen grymt mycket. vi hade ett underbart lag och jens är och kommer alltid att vara den bästa coachen någonsin. jag undrar om rättvik någonsin kommer bli detsamma. jag tvivlar och det gör ont. ni kommer aldrig bli detsamma men det gör inte lika ont. vissa människor finns kvar i mitt liv och er älskar jag! men vad hände med resten? vart tog relationerna slut? jag vet inte om jag ska sakna.
och aldrig trodde jag att jag kunde ha dom där iskalla känslorna som kryper längs ådrorna. men nu vet jag
jag är kär och det är min hemlighet!
tjarå!
Kommentarer
Postat av: ella
kerstin.
det känns som att jag känner igen lite grann i det du skriver.
jag saknar också rättvik, men det kommer ju aldrig att bli det samma igen.
även fast vi har fortfarade har varnadra. det får inte ändras på!!
gemenskapen när man är där, den är bara där. ingen annan stans.
(åh, det går inte att förklara)
och jag saknar dig.
Trackback
