straightfromthahood

när jag i söndags kom hem från bornholm och slog upp tidningen som låg på bordet fylldes mina ögon genast med tårar. det var unt:s fredagstidning och där gick det att läsa om byggnationen av lägenheter i parken ekonomikum. mina tårar kom för jag faktiskt insåg att dom tar våran park ifrån oss. nu tänker nog många, precis som min familj i söndags: men det är ju bara en av många parker här i uppsala. ni kan väl sitta i en annan park? men svaret är nej. det finns ingen park som är som Hum C därav att vi alltid spenderar våra parkkvällar där. det finns ingen park som är så utmärkt perfekt och det finns ingen park med så många minnen som Hum C. det är verkligen med stor sorg jag ser trädfällningen av dom härliga kullarna som betyder så mycket. kullarna som vi låg och kollade på stjärnorna för ett år sen. där jag hittade dig. parken med dom ultimata fyllorna under kvällar man skaffade vänner för livet. dom helt värdelösa Hum C kvällarna som när man kom hem starkt undrade varför man faktiskt gick dit. dom härliga soliga sommardagarna då man legat på gräset tillsammans med någon vän. träffpunkten för allt som är viktigt. det är parken jag ville visa för mina barn, titta; här hängde mamma när hon var som er!. men det kommer inte bli så. för det enda jag kommer kunna visa är massa flashiga lägenheter. men mest av allt tycker jag synd om alla punkarna, vart ska dom nu ta vägen?


 

matilda med hum c träden i bakrunden, en av många fantastiska Hum C kvällar.



tjarå