straightfromthahood

Okej, jag erkänner. Jag har verkligen fallit dit,

Jag erkänner att jag har fallit djupt ner i bloggdjungeln.

Här sitter jag, djupt inne i skogen i mitt sommarhus i byn Vipperhult.

Våren har inte nått såhär långt in och snön faller utanför mitt fönster

Och jag kan inte hålla mig.

Internet är inte att tala om men ändå sitter jag här, på mammas jobbdator hon har tagit med för min skull och skriver blogginlägg i ett word-dokument.

Härligt Kerstin! Det räcker alltså inte med att jag har blivit en stor bilddagbokennörd och lägger upp bilder i stort sett varje dag. Nej nu ska jag också hålla på att skriva blogginlägg om allt möjligt.

Men jag gillar det. Man måste ju få nörda sig på något sätt.

Jag får utlopp för min nördighet genom bilddagboken och bloggen.

Annars så sitter jag och kollar på den sjätte finalmatchen mellan Plannja och 08 i basketligan. Och det är spännande. Allt mitt intresse för sport är dött. Tro det eller ej men jag har faktiskt haft ett väldigt stort sportintresse. Bara en sån sak att jag har gått i idrottsklass är för många helt otänkbart. Men så är fallet.

Fast där ljög jag. Allt intresse är inte dött. När det kommer till basket finns det inga gränser. Det känns i armarna, och då vet alla som känner mig väl att det är på riktigt. Man brukar prata om musikorgasm och igår när jag kollade på basketfilmen White Men Can?t Jump fick jag väl någon slags basketorgasm. Jag är för länge sedan trollbunden vid denna sport och jag skulle kunna leva på bara synen av snygga dunkar och schyssta moves. Nu kanske endel av er undrar om jag spelar basket. Och nej, det gör jag inte. Fast jag har. Slutade i somras och när jag tänker tillbaka på min basketkarriär gör jag det med ett stort leende på läpparna. Leendet kommer utav att jag hade världens bästa coach, Jens Tillman. Bra kille det där. Fast jag får inte glömma att nämna mina basketpojkar som jag coachat nu i 3 år. Dom är bra och duktiga och kommer gå långt!

Nej, nu är det nog dags att skriva den där festivalguiden som det var meningen att jag skulle skriva. Men som sagt, denna bloggnördhet har tagit över mig själv.

Tjarå!